Från sagolika Alsace till idyllisk alpby i Schweiz

Alsace – en mix av franskt och germanskt 

Alsace gränsar till Schweiz i söder och Tyskland i öster. Provinsens historia och geografiska läge har bidragit till områdets säregna språk, kultur, arkitektur och matkultur. Detta har skapat en intressant mix av franskt och tyskt. Hit färdas man kanske främst för att njuta av de vackra och färgglada korsvirkeshusen samt de små söta byarna som omges av böljande vinodlingar. En del av dessa byar livnär sig i princip helt och hållet på vinodling och vinproduktion. Jag valde den lilla staden Colmar som min utgångspunkt. Dit tog jag mig med tåg från flygplatsen i Zürich.

Korsvirkeshus i Alsace och kulinariska upplevelser 

Colmar är oerhört vackert i sig och väl värd att spendera någon dag i. Jag bodde i en fin studiolägenhet i ett traditionellt korsvirkeshus inne i gamla stan. I den gamla stadsdelen kan man strosa omkring planlöst, beundra de vackra kanalerna - även kallat “Lilla Venedig”, och varför inte åka gondoltur. Testa traditionella rätter såsom baeckeoffe (en sorts alsassisk gryta), quiche lorraine (fransk paj) och tarte flambée. Sistnämnda är ett sorts pizzaliknande tunnbröd med fromage blanc eller crème fraîche och olika fyllningar; den klassiska varianten är toppad med tunnskivad lök och sidfläsk. Gör dock inte misstaget att kalla tarte flambée för pizza för då kan lokalbefolkningen ta illa upp. Att testa lokala viner är också att rekommendera, 90 procent av vinerna som framställs här är vita viner. Om man inte är så förtjust i vin eller om man vill dricka något alkoholfritt emellanåt så kan man prova på diabolo som finns i diverse smaker. Detta är en fransk alkoholfri cocktail gjord på smaksatt sockerlag och lemonad. 

En tur längs vinrutten 

En dag for jag på en heldagstur i en liten grupp med guide för att uppleva den populära vinrutten och besöka byarna Riquewihr och Eguisheim. Byarna i Alsace är väldigt olika våra finländska byar. Om man skulle beskriva en österbottnisk by som ett hus här och där med åkrar däremellan, så är byarna i Alsace ofta centrerade innanför en stadsmur. Runt omkring dessa kompakta byar väller vinodlingarna fram. I den oerhört välbevarade medeltida byn Riquewihr tog vi dagens lunchpaus. Såsom många andra byar längs Alsace-vinrutten är Eguisheim vackert dekorerad med blomplanteringar överallt. Just denna by är säkerligen många resenärers höjdpunkt under Alsaceresan, med miljöer som tar en till Skönheten och odjurets sagovärld. Under dagsturen fick vi även gå en guidad rundtur i det medeltida slottet Château du Haut-Koenigsbourg. Om vi fortsätter att dra sagoparalleller så skulle man kunna föreställa sig att Odjuret bodde just här. I den verkliga världen tror man att slottets historia började för cirka 900 år sen. Detta slott har fallit och återuppbyggts ett antal gånger under historien. Bland annat har en svensk armé under 1600-talet lyckats belägra, plundra och bränna ner slottet. I början av 1900-talet restaurerades slottet till sin nutida prakt. Högt beläget på ett berg kan man njuta av utsikten som sträcker sig över Schwarzwald i Tyskland och, under molnfria dagar, ända till Alperna.

Vandring bland vinodlingar 

Sista dagen i Alsace åker jag på en liten dagsutflykt till byn Turckheim, belägen några kilometer öster om Colmar. Hit kan man ta sig med buss eller tåg. Man tror att det har funnits bebyggelse här ända sedan romartiden. Jag såg mig om lite i byn och åt lunch innan jag lämnade stadsmurarna och promenerade runt en bit bland vinodlingarna. Någon långvandring blev det dock inte i 30 graders värme eftersom landskapet är mycket kuperat. Om man föredrar att cykla så är det också ett populärt alternativ för att upptäcka vinrutten. 

Vidare till Schweiz 

Jag fortsätter min resa till Jungfrau-regionen i Schweiz. Detta måste vara det ultimata tågluffarlandet, även om det inte det billigaste landet att resa runt i. Nu bodde jag i den ljuvliga alpbyn Lauterbrunnen som nästan får en att tro att man hamnat i Tolkiens Rivendell. Naturen är prunkande grön och otaliga vattenfall rinner ner från bergen som omfamnar dalen. 

Hostel med utsikt och vandringar i alpby 

Jag valde att bo på Alpine Base Hostel, med privatrum istället för en bädd i sovsal. Det är en bra kompromiss om man vill socialisera men samtidigt ha något sorts privatliv då man behöver det. Här kände jag mig mycket välkommen och hittade genast ett härligt gäng att umgås med på kvällarna. Utsikten från balkongen över de snötäckta bergstopparna var något utöver det vanliga. Det blev inte mycket till kulinariska upplevelser här då jag kokade nästan all mat själv på hostelet. Däremot njöt jag av efterlängtad radler, som oftast består av hälften öl och hälften citronlemonad. Jag vandrade runt i den idylliska och lantliga dalen och beundrade alla vattenfall. Jag besökte även mäktiga Trümmelbachfälle där vattnet forsar ut från berget från tio olika glaciärer. På kvällarna satt jag och mitt hostelgäng kring lägerelden och umgicks. Under klara nätter kunde jag även njuta av en fantastiskt klar stjärnhimmel som ramades in av bergens mörka konturer. 

Schweizisk alpdröm i Kleine Scheidegg 

Man kan ta sig högre upp i bergen via diverse linbanor samt ett bergtåg. Jag valde att ta tåget till Kleine Scheidegg som bjuder på mycket vacker vandring. Själva tågresan är härlig i sig. Lika grönskande var det här uppe på drygt 2000 meters höjd, men lite svalare än nere i den varma dalen i Lauterbrunnen. Man kan njuta av många sorts härliga blommor, de snöbeklädda bergstopparna är påtagligt nära och korna betar nöjt på en kulle. Precis som man föreställer sig de schweiziska Alperna en sommardag. 

Tågresa med vyer 

På väg tillbaka till Zürich där ett kvällsflyg väntar passar jag på att klämma in en till vacker tågtur från Interlaken till Zürich via Luzern. Denna rutt är en del av populära Golden Pass Line, men jag tog ett vanligt reguljärtåg istället för det panoramiska turisttåget. Lika mycket kunde jag ändå njuta av de vackra turkosa sjöarna, bergen och de söta små byarna som passerade förbi. Det är inte så ofta som vägen till flygplatsen är en hel upplevelse i sig. I Luzern gjorde jag ett kort stopp för att kolla in den populära bron Kapellbrücke och för att äta lunch. En stad som säkert hade varit värd en heldag eller två. Att kombinera Alsace med schweiziska Alperna visade sig bli en mycket lyckad och smidig resa. En upplevelse jag kan leva på länge.