Trädgården är Monas oas

Bloggtiden med Seralias stuga är numera förbi men Mona Österbacks passion för trädgården inte svalnat, och snart står hennes livsverk snart igen i full blom.

– Allt började med huset. Trädgårdsintresset kom när vi flyttade hit 2004 och jag beslöt mig för att skapa en trädgård utgående från mina egna premisser och villkor – jag skulle kunna anlägga den själv, sköta den själv och också med en moderat budget, inleder Mona.

Under de första åren i huset var Mona hemma med de två äldsta barnen, Kajsa och Emil, medan maken Johan var borta på jobb stora delar av somrarna. Tredje barnet Axel kom 2007.

– Trädgården blev vår oas och barnen var med på allt, minns Mona. Jag planerade gården själv och använde mig bara av de stenar som grävdes upp här – det var aldrig tal om att köpa mursten till exempel. Sedan gick jag också medvetet in för att välja traditionella och hållbara perenner som klarar vår zon. 

En del av kunskaperna har hon inhämtat från sin farmor, men mycket också via trädgårdstidningar och böcker – så till den grad att Mona kunde inte bara de svenska och finska namnen på alla sina växter, utan även de latinska.

– Jag har en stor hunger efter ny kunskap. På den här tiden fanns ju inte Instagram ännu, så man fick söka inspiration på annat sätt, minns hon. Jag fick mycket växter av släkt och vänner i början, men blev också väldigt god vän med blomhandlarna i trakten, så visst har jag köpt en hel del plantor. Jag har delat plantorna vartefter och på de snart 20 år som gått kan en planta ha delats fem, sex gånger, berättar Mona vidare.

Två ledord vid planeringen var ”blomsterprakt” och ”dofter”.

– Jag ville skapa en känsla av sommar och planerade rabatterna så att något alltid skulle blomma i dem från mitten av maj till oktober. De är också färgkodade, tillägger Mona.

Blommorna är viktigast för Mona.

– Tidigare hade vi en del barrväxter och tujor, men de tog över för mycket så nu tar vi bort dem vartefter.

Monas trädgård blir aldrig klar och numera får hon även hjälp av maken i trädgårdsarbetet.

– Vi formar om den vartefter. Jag gör det både av estetiska skäl och av brinnande intresse. Jag får alltid nya idéer och har svårt att sitta still – men numera jobbar jag även på att sitta ner och njuta mer av allt vi åstadkommit, fortsätter Mona.

Idéerna då – varifrån kommer de?

– Egentligen från ingenstans. Jag går på känsla och mycket på det visuella. På Instagram finns otaliga trädgårdskonton att hänföras av, men att förverkliga dem här, på våra breddgrader, och med en budget, är en utopi. Den trädgård jag skapat kan vem som helst skapa med lite anamma. Här finns inga dyra material eller exklusiva växter – bara traditionella sådana. Mycket av det material jag använt är återvunnet sådant – till exempel duger gammal takplåt bra som kantband, förklarar Mona.

Plånboken, växtzonen och tomten i sig är de tre faktorer som fått styra hennes planering och arbete.

Vid sidan om all blomsterprakt rymmer Monas trädgård även ett grönsaksland. I odlingslådor modell större odlas allt från potatis till rädisor, morötter, ärter och andra klassiska grönsaker. 

Här och där i trädgården syns också Monas intresse för pyssel och inredning i olika former.

– Jag är egentligen utbildad beklädnadstekniker, berättar Mona, som jobbat en stor del av livet inom optikbranschen men numera driver lunchrestaurang tillsammans med maken. 

– Det bor nog en liten Ernst inom mig brukar jag säga, ler hon. Jag pysslar till alla stora högtider och det här var något som fick ganska mycket utrymme på min blogg också i tiderna. 

Kreativitet är således ett ledord i Monas liv, och trädgårdsarbetet utgör numera en form av energipåfyllning och egentid.

– Förut kunde jag stressa mycket över mina projekt, men livet har lärt mig och idag är jag en helt annan människa än 2004, konstaterar Mona, som också har en trädgård att ta hand om vid sommarstugan i Kristinestad, därifrån hon är hemma. 

Den får vi dock återkomma till en annan gång. 

Text: Anna Sand

Foto: Anna Sand samt Mona Österback