Sisunpuu - ett traditionellt byasnickeri

Sisu Ekblom, är hemma från Replot och numera även bosatt i föräldrahemmet på nämnda ort, valde att utbilda sig till snickare och målare efter att ha skadat knät i en trafikolycka som lastbilschaufför. Efter några år i Teuva och sedan också i Esbo, flyttade han tillbaka till hembyn för att söka jobb.

– När det visade sig att det inte fanns några bestämde jag mig för att starta eget, och började först i mina föräldrars garage. Där fanns dock inte plats för något måleri, och efter en tid fick jag möjlighet att köpa grannens gamla fähus, som vi byggde om till snickeri, berättar Sisu.

Alla typer av träarbeten

Han utför alla typer av snickeri- och träarbeten, men i huvudsak handlar det om kundspecifika beställningar och restaureringsuppdrag. Det kan vara allt från renovering av gamla dörrar, fönsterbågar och möbler till nytillverkning av lavoarskåp, infotavlor och andra inredningsdetaljer som inte finns i butik – även kundbetjäningsdiskar och dylikt.

– Det är också den typen av arbeten jag trivs bäst med – serieproduktion är inte alls lika intressant, tycker Sisu. Man lär sig också själv något nytt hela tiden. Många gånger får jag fria händer, men jag har också kunder som kommer hit med egna, avancerade ritningar. Inga idéer eller förslag är dumma, man kan fråga mig om vad som helst, tillägger han.

Drömmer om egen produkt

Kunderna kommer främst från Vasa och Korsholm och alla ålderskategorier finns representerade.

– Min yngsta kund var kring sex år och visste precis vad hon ville ha, men det var förstås pappa som betalade, ler Sisu.

Bland kunderna finns även en del företag, men som ensamföretagare har Sisu inte möjlighet för någon linjeproduktion.

– Däremot skulle det vara roligt att ta fram och kunna erbjuda en helt egen produkt någon gång i framtiden, konstaterar han.

Det virke som han använder skaffar han själv och oftast handlar det om inhemska träslag – björk, gran och tall. Han har även egen bandsåg till förfogande.

– Ibland har kunder önskemål om något utländskt träslag, men oftast visar det sig bli så dyrt att kunden i stället väljer någon form av bets, berättar Sisu.

Pandemin hade positiv effekt

Någon marknadsföring har han heller behövt göra – ryktet och nöjda kunder har skött den saken.

– Just nu skulle jag inte våga göra någon reklam heller – arbetet har räckt till ändå och efter den första tiden med pandemin, då i princip alla satt lamslagna, började massor med jobb strömma in eftersom folk tillbringade mer tid hemma och fick tid att ta tag i olika saker som lämnat ogjort.

– Jag försöker hålla mig till åtta, nio timmars arbetsdagar, men ofta blir de längre än så. Klockan är inte det som styr mitt arbete, utan det som står på dagens lista. Om jag vet att jag ska ha en sak klar för dagen, så jobbar jag också tills den är klar.

Några planer på att anställa har Sisu inte – däremot på att vartefter effektivisera och förbättra själva snickeriet och sina arbetsutrymmen.

– Där gäller nog än så länge principen om skomakarens barn, ler han.

Han ser sig själv mer som en byasnickare än som en företagare, och poängterar att ingen beställning och inget jobb är för litet för honom.

– Jag trivs och det känns bra att alltid få se ett konkret slutresultat av sitt arbete, till skillnad från när jag jobbade som lastbilschaufför. Att lämna en terminal med tom bil gav inte alls samma tillfredställelse som att skapa något med egna händer, konstaterar Sisu avslutningsvis.

Text: Anna Sand

Foton: Anna Sand samt privata.

Artikeln publicerades ursprungligen i ByaNytt nr 7/2021