En kvinna som jobbar med keramik

Keramik är Kajsas passion

I Närpes hittar vi i Kajsa Lassanders keramikverkstad. Här tillbringar hon så mycket som möjligt av sin fritid och hennes alster kan man ta del av också på Instagram. Keramiken har varit en del av Kajsas liv sedan ungdomstiden, och den avkopplande och rogivande hobbyn lockar många kursdeltagare – kurser som Kajsa numera drar.

Dagarna tillbringar Kajsa främst sysselsatt med familjeföretaget – en växthusodling som ligger ett stenkast från familjens hus. Tillsammans med maken Johan driver hon företaget som normalt sett sysselsätter sex anställda och till familjen hör även barnen Jonathan, 17, samt Fanny, 15 – båda två idrottsengagerade.

– Mycket av vår lediga tid går åt till just barnens idrott, och den tid som blir över ägnar jag helst åt min egen hobby, berättar Kajsa.

 

Egen hobbyverkstad

Hon fastnade för keramiken redan i ungdomen och när barnen var små köpte hon sin första brännugn – en begagnad sådan som installerades i ett utrymme i anslutning till växthusen.

– Jag hade under många år inte något särskilt utrymme för min hobby, utan plockade fram och bort allt material varje gång jag skulle pyssla med det. Det var först när den gamla ugnen gick sönder och jag började fundera på att investera i en ny, som vi också beslöt oss för att bygga ett hobbyrum åt mig i uthuset, förklarar Kajsa.

Det nya utrymmet innebar en stor förändring och ger henne glädje nästan varje dag. Här finns nu den nya ugnen, alla verktyg, all lera och alla glasyrer samt arbetsytor och även förvaringshyllor för alla färdiga alster som skapas.

Just skapandeprocessen är det som gör keramiken så intressant enligt Kajsa.

– Att med händerna få göra något av en lerklump är både roligt, avkopplande och rogivande. Det är alltid spännande att öppna ugnen sedan, eftersom man aldrig kan vara helt säker på ett lyckat resultat.

Hela processen från lera till färdig produkt tar cirka två veckor i anspråk.

– När man är nöjd med sitt alster ska det först torka innan man skröjbränner i cirka 950 graders värme i ett dygn. Sedan ska produkten glaseras innan den bränns igen, då i ännu högre temperatur 1220-1260 grader. Det är viktigt att man inte öppnar ugnen för tidigt sedan, tillägger Kajsa.

En kvinna håller upp ett keramikfat
Kajsa Lassander säger att skapandeprocessen är det bästa med keramikintresset.
Ägg med prickar på
Påskäggen blev snabbt populära när Kajsa postade bilder av dem på sitt Instagram-konto @kajsaskonst18
koppar i keramik
- Att med händerna få göra något av en lerklump är både roligt, avkopplande och rogivande. Det är alltid spännande att öppna ugnen sedan, eftersom man aldrig kan vara helt säker på ett lyckat resultat, säger Kajsa.

Experiment och egna misstag

Att lära sig genom sina misstag hör hobbyn till, och att experimentera med olika brännprogram, glasyrblandningar och dylikt är något Kajsa gillar extra mycket.

– Jag är i grunden utbildad laborant inom kemisk industri, vilket säkert har med saken att göra, ler hon.

Förutom de många kurser hon själv gått har hon också förkovrat sig i ämnet via böcker och all information som finns tillgänglig på nätet. Tack vare sociala medier är det enkelt att idag utbyta erfarenheter med andra som också sysslar med keramik.

– Det är jätteroligt, på den vägen hittar man mycket information.

Kajsa håller kurser för bland annat Vuxeninstitutet, och drar även egna workshops i sin keramikverkstad.

– Det är något jag verkligen gillar. Att jobba med barn är speciellt roligt. De kan vara väldigt rastlösa och uppspelta från början, men efter att ha jobbat en stund med leran och händerna, brukar det ske saker. De blir avslappnade och hittar ett helt nytt lugn, konstaterar Kajsa.

Just den avkopplande effekten tror hon är en stor orsak till att keramik, och även andra hantverk, fått något av en renässans under de senaste åren.

– Folk vill göra något med händerna igen och inte bara sitta framför sina skärmar.

Sina egna produkter säljer hon både hemma i verkstaden och hos några återförsäljare, och bland annat påskäggen i keramik, adventsljusstakarna, muggarna och faten i olika format är populära.

– Jag kan dreja men jobbar helst med händerna och olika verktyg. Och så får det gärna vara lite rustik känsla på produkterna – de ska inte vara för perfekta, avrundar hon.

 

Text och foto: Anna Sand

Artikeln är ursprungligen publicerad i KustNytt 9/2022