Kaapo håller koll på Julius blodsocker

Kaapo håller koll på Julius blodsocker

Hunden Kaapo hjälper åttaåriga Julius Staffans som är diabetiker. Kaapo påbörjade sin utbildning till diabeteshund när han var två månader gammal och i vinter får han officiellt den prestigefyllda titeln som hypohund, om han klarar av det sista testet.

För snart två år sedan drabbades åttaåriga Julius Staffans av diabetes. I dag hjälper både insulinpumpen och hunden Kaapo honom att hålla koll på sina blodsockervärden.

– När de sänks markerar Kaapo genom att trycka nosen mot mitt ben, säger Julius. Julius Asplund från Replot diagnostiserades redan som liten med medelsvår dubbelsidig

hörselnedsättning.

– Så när vi äntligen börjat slappna av med problemen rörande hans hörsel, då kom nästa

utmaning - diagnosen diabetes, säger hans mamma Anna Asplund-Staffans.

Familjen började misstänka att han insjuknat i diabetes när Julius drack väldigt mycket.

Anna beskriver att han verkade trött och kunde dricka två till tre

liter per dag. Och den sjätte februari 2019 minns hon som igår.

– Det var då Julius fick sin diagnos. Det hela kom som en chock. Hans blodsockervärde var skyhögt och vi var tvungna att åka direkt till akuten vid Vasa Centralsjukhus.

Hans och familjens liv ändrades på en gång. Vissa dagar var bättre,

andra sämre. Tills Julius fick sin egen insulinpump.

– Insulinpumpen underlättade vardagen en aning. Det är ofta nätterna som är tyngst för oss

diabetesföräldrar, förklarar Anna.

Hur var gårdagens natt?

– Det var en ”krångel-diabetesnatt”. Julius blodsockervärden var som högst 24 och hans sensor bråkade dessutom. Den slutade plötsligt att fungera och att byta sensor innebär ett några timmars projekt.

Julius sover och är inte medveten om när blodsockret sänks för lågt nattetid – vilket gör föräldrarnas övervakningsroll desto viktigare.

– Just ansvaret som diabetesföräldrar har hade jag absolut ingen aning om innan. Varje natt måste vi kolla blodsockret och ibland är vi tvungna att väcka honom för att ge honom något att äta, säger hon.

Diabetesgrupp ett bra stöd

Trots att Anna jobbar både som sjuksköterska och barnmorska var hon inte förbered på hur stor omställning det är för en familj när ett barn insjuknar i diabetes. Man får aldrig paus från sjukdomen förklarar hon.

– Det känns som att sjukdomen är en oinbjuden familjemedlem eftersom både dagar och nätter kretsar kring den. Det går inte längre att vara spontan, allt ska planeras, säger hon.

Hon önskar att någon sagt till henne i början att ge det ett år – för efter den tiden vet man bättre hur man ska hantera sjukdomen. I dag har de nya rutiner och börjar vara vana vid familjens nya vardag. För med tiden blir sjukdomen också en naturlig del i tillvaron. Anna lyser upp när hon berättar om Ankdammens diabetesgrupp på Facebook. Gruppen är guld värd enligt henne och det absolut bästa stödet en diabetesförälder kan ha. De hjälper alla varandra genom att ge värdefulla råd via nätet.

– Om vi har det jobbigt och blir oroliga mitt i natten, får vi nästan alltid genast svar från någon annan förälder i gruppen. För vi diabetesföräldrar har alla nämligen en sak gemensamt - vi är alla uppe om nätterna, säger hon.

Julius är en tapper pojke som familjen är mycket stolt över. Han lägger till och med in själv sin kanyl i magen.

– Det börjar värka lite när jag skjuter in den, säger han. Men han har också dagar när han är arg på sin diabetes.

Finns det något som är bra med att ha diabetes?

– Ibland får man äta godis mitt på natten och vår nya hund Kaapo är rolig.

 

Nya familjemedlemmen Kaapo

 

Hundar har länge varit till hjälp för människor med synnedsättning. Men nu finns även hundar som kan stöda diabetiker. Tack vare sin känsliga nos kan hypohundar tränas att reagera på förändringar i blodsockret.

– Det absolut bästa plåstret på såren var när Kaapo flyttade in hos oss i juli, säger Anna.

När Kaapo puffar med nosen på Julius lår så betyder det att man måste mäta blodsockervärdet.

– Reagerar inte Julius brukar Kaapo hämta oss föräldrar eller börja skälla och bli orolig, säger Anna.

Vid lågt blodsocker blir Julius svag, skakig och illamående.

– Det känns som att jag blir rädd i kroppen, förklarar Julius.

Hunden är till och med snabbare att varna än insulinpumpen ibland. Det är en enorm trygghet för familjen att ha honom. 

Varnar Kaapo endast Julius eller kan han också markera på andra runtomkring honom?

– Ja, det har hänt. Han varnade min man en gång trots att han är frisk. Men det visade sig att han då faktiskt hade lite lägre blodsocker än normalt, säger Anna.

 

Kaapo håller koll på Julius blodsocker
Mamma Anna Asplund-Staffans och sonen Julius gläds åt sin nya hundvän Kaapo.

Fortfarande unghund

Kaapo blir snart en officiell diabeteshund – om han bara klarar

det sista testet. Det är ett års skolning plus praktik som gäller för hypohundarna. Deras hund Kaapo är ännu ung, lite över ett år, så han är fortfarande under träning och ska ännu utföra ett beteendetest innan han blir en riktig diabeteshund. När han genomfört testet får han en blå väst och registreras som en officiell hypohund.

– Kaapo är ung och behöver ännu sin nattsömn men tanken är att han i framtiden också ska kunna hjälpa oss föräldrar att vakta nattetid, säger Anna.

I princip vilken hundras som helst kan bli hypohund men helst ska det inte vara en med tillplattad nos.

– Vi köpte en labrador eftersom rasen är relativt lättlärd och Elisa Forsman skolade in honom. Hon är hundskolare och utbildar också hundägare till att själva skola sin hypohund, säger Anna.

Får man någon sorts ersättning i dag för hypohunden om man har ett barn med diabetes?

– Nej tyvärr, vi har stått för alla kostnader själva och det var inte direkt billigt.

Hypohundarna har ännu inte samma status som en assistenthund men föreningen hypokoirat jobbar som bäst på att få in dessa hundar i den finska lagstiftningen.

Historien bakom namnet

Och storyn bakom namnet Kaapo. Ja, det finns en liten historia om namnet och den utspelar sig på barnavdelningen vid Vasa centralsjukhus.

– Vi tittade tillsammans på ishockey-VM i februari när Julius låg på barnavdelningen. Och bland alla de duktiga finländska juniorerna fanns det en spelare som utmärkte sig lite extra. Han hette Kaapo Kakko, säger Anna och fortsätter:

– Efter matchen fick vi reda på att Kaapo faktiskt också är diabetiker. Det var där och då som allt lättade för mig som mamma. När jag fick höra det tänkte jag – det kommer nog att ordna sig det här också.

Och så fick deras nya fyrbenta familjemedlem namnet Kaapo.

 

Text och Foto:  Rosita Pellas