En familj står på en träbro

Geocaching – ibland vet man inte vad man letar efter

För drygt ett år sedan upptäckte familjen Aspelin-Wikman en helt ny spännande värld – geocachingvärlden. Små skatter – cacher – finns gömda nästan över hela jorden och familjen har nu hittat närmare 400 av dem, bara i närområdet. Ett stort plus med den nya hobbyn är att man hittar så många fina platser som man inte visste fanns, säger familjen.

Det var egentligen på grund av – eller tack vare – coronapandemin som Närpesborna Mats Wikman, Johanna Aspelin-Wikman och deras två söner elvaåriga Erik och nioåriga Gustav upptäckte den globala skattjakten geocaching. När coronaviruset svepte över världen och stora delar av vårt samhälle stängdes ner nästan över en natt, så fanns det helt plötsligt inte mycket man fick eller kunde göra. Då föreslog mamma Johanna om familjen skulle testa på geocaching.

– Jag minns när mamma frågade, ska vi börja med något som heter geocaching? Erik sa då direkt nej, vad är det för något, måste vi faktiskt göra det, förklarar lillebror Gustav.

Ja, exakt så var det, erkänner storebror Erik. Men den mest skeptiska i familjen blev till slut den mest hängivna och ivriga geocacharen.

– Det är så kul. Det är mycket bättre än Pokémon, säger Erik.

– Ja, och till och med vår morfar är geocachare nu, tillägger Gustav och båda pojkarna ler.

En pojke som håller i en liten burk.
Erik Wikman visar hur en typisk geocache kan se ut.
Mugglare slänger ibland bort cacher

Bröderna förklarar mer än gärna vad exakt geocaching handlar om. Vill man testa på det ska man först ladda ner en app och registrera sig. Och det finns flera olika appar, både gratis appar och de som kostar. Gratisvarianten är helt okej men själva använder de premiumvarianten.

Sporten, spelet eller leken går ut på att man med hjälp av koordinater ska hitta en geocache-burk som andra geocachare gömt. Inne i burken finns en loggbok och reglerna är enkla.

– När man hittat en cache, skriver man i loggboken sitt användarnamn och vilket datum man varit där, och lägger tillbaka cachen på exakt samma plats, säger Erik.

– Man får inte kasta bort en cache. Men det händer att mugglare slänger bort dem, för de tror att det är skräp. Därför löns det att skriva; detta är inget skräp, det är en geocach, tillägger Gustav och ser mycket bestämd ut.

Mugglare kallas oinvigda förbipasserande, de som inte sysslar med geocaching. Men i allmänhet märker inte mugglare gömmorna eftersom de är så bra gömda.

 

 

Ett bra sätt att utforska närmiljön

Nästan varje helg letar familjen efter geocacher tillsammans, och de har funnit jättemånga gömmor i närområdet, snart nästan 400. Erik räknar upp var de hittat dem:

– I Närpes, Kristinestad, Kaskö, Malax, Teuva, Vasa och Kauhajoki. Det finns väldigt bra cacher i Kaskö, säger han.

Enligt familjen är geocaching ett alldeles utmärkt sätt att utforska närmiljön.

– Vi har besökt många fina platser som vi inte visste fanns, som vi aldrig skulle ha upptäckt om det inte vore för geocachingen, säger Mats.

Man får motion men framför allt är det kul!

Olika sorters geocacher

Det finns flera olika varianter, storlekar och svårighetsnivåer på cacherna.

– Det finns pyttesmå cacher och jättestora, och ibland vet man inte riktigt vad man letar efter, säger Erik.

De lättaste gömmorna hittar man ganska snabbt, men de svårare kan bjuda på en riktig utmaning.

– Vi har flera gånger åkt till en och samma plats för att leta en extra svår gömma. Och jag kan säga, när man sedan hittar en svår gömma får man en riktig kick, säger Johanna.

Det finns också geocacher som är som små mysterier som ska lösas. De gillar Erik. Och så finns det cacher som man ska klättra till. De gillar Gustav.

– Om det finns en cache i ett träd så är det jag som klättrar efter den, för jag ä-l-s-k-a-r att klättra, säger Gustav.

Det finns till och med cacher som är anpassade för rullstolsbundna och de som kräver olika redskap eller verktyg. En gång hade vi till exempel med sig en stege, berättar de.

Erik förklarar också att om man råkar vara den första som hittar en ny gömma ska man skriva förkortningen FTF (First to find) i loggboken.

Har ni någon gång varit de första som hittat en ny gömma?

– Nej, det har vi faktiskt aldrig varit, men vi har många gånger varit den andra som hittat en gömma, säger han.

En pojke som letar cacher under en bro.
En del geocacher är uppe i träd, andra vid olika kända sevärdheter eller ute på en ö. Broar brukar också vara populära gömställen. På bilden Gustav Wikman.
Har gjort egna gömmor

Geocaching har varit en perfekt aktivitet för hela familjen, speciellt under coronatiden, konstaterar föräldrarna Mats och Johanna. Deras nya hobby är ett sätt för familjen att komma sig ut i naturen och minska på skärmtiden.

– Dessutom får man motion på köpet men framför allt är det kul, säger Johanna.

– Alla tycker ju om skattjakt, stora som små. Vem gillar inte skattjakt, tillägger Mats.

Ibland letar de även cacher tillsammans med andra flitiga geocachfamiljer.

– Vi är ju egentligen nybörjare som bara hållit på i ett år, och ännu inga geocachexpeter, trots att vi varit ganska flitiga det här året. Det finns många andra som hållit på med det här mycket längre tid än oss, säger Mats.

När man sedan geocachat en tid, kan man – om man vill – börja placera ut egna cacher.

Denna sommar har familjen lagt ut sina allra första egna cacher i närheten av sin sommarstuga i Kalax.

Vad bör man tänka på när man gör en egen gömma?

– Först måste man fundera ut var man vill gömma den, kanske på något fint ställe som man vill visa upp för andra. Sedan hurudan burk man vill gömma, och om den ska den vara lätt eller svår att hitta, säger Mats och fortsätter:

– Det är också viktigt att koordinaterna blir rätt och att den inte placeras för nära en annan gömma i området. 

Och ja, undertecknad vet exakt var en av deras gömmor är. Men någon ledtråd ger jag er inte – för det får man inte göra.

 

Text och foto: Rosita Pellas

Artikeln publicerades ursprungligen i KustNytt 6/2021

Skärmdump från en geocaching-app.
Skärmdump från en geocaching-app.
Mer om geocaching
 
Geocaching är en global sport eller lek där man beger sig ut på en modern skattjakt.
 
Idén föddes när Dave Ulmer, en man från Oregon i USA år 2000 gömde en liten låda ute i naturen och publicerade koordinaterna på nätet.
 
Koordinaterna där skatterna är gömda registreras på webbplatsen geocatching.com eller geocatche.fi.
 
I appen får du tillgång till kartor där du kan se var cacherna är placerade. De gula punkterna markerar sådana som du redan hittat.