Expert på havet

Victoria Snickars studerar miljö och marinbiologi vid Åbo Akademi i Åbo, som också är den enda svenskspråkiga utbildningen på området i Finland.

– Det var egentligen ett ganska självklart val för mig, eftersom jag ända sedan jag var liten varit intresserad av miljö- och klimatfrågor.

Hennes nyfikenhet för vilka djur och organismer som gömmer sig i just Östersjön började redan i lågstadieåldern vid sommarstugan.

– Varje sommar tillbringade jag och min familj vid vår sommarstuga. Och det var där och då som jag började fundera på havet och allt vad som egentligen finns i våra hav.

Vem passar som marinbiolog?

– Jag skulle säga, ett intresse för biologi och miljöfrågor räcker. Men det är en fördel om man läst kemi i gymnasiet.

Vad är en vanlig missuppfattning som andra har om marinbiologer?

– Jag kan tänka mig att många tror att man måste ha sim- och dykarkunskaper, men så är det inte. Man kan som marinbiolog också jobba i labb och till exempel studera mikroskopiska organismer eller hur vatten påverkas av utsläpp. Men själv har jag dykarcertifikat och tycker om att vara under vatten.

Hur är arbetsmarknaden för marinbiologer? Vad allt kan man jobba med efter examen?

– Som marinbiolog kan du arbeta på statens olika instanser, för kommuner och olika myndigheter. Man kan också arbeta i något privat labb eller som konsult för något företag. Och vissa fortsätter med en doktorsavhandling och beger sig in i forskningsvärlden.

Victoria skriver för tillfället sin magistersavhandling om blåstången, organismerna som bor i den och är beroende av den. Blåstången är en nyckelart för Östersjön som ofta beskrivs som havets barnkammare. Hon förklarar varför:
– Blåstången fungerar som ett skydd eller lekplats åt smådjur i Skärgårdshavet. Det är därför dess existens är så viktig, eftersom den är så viktig för många andra djur och arter i Östersjön, säger hon och tillägger:
– Blåstången förekommer längs Finlands kust ända upp till Kvarken, men trivs inte här och längre norrut.
Hennes examensarbete är en del av inventeringsprogrammet för marin undervattensnatur (VELMU). Inom programmet samlas information om utbredningen av olika naturtyper och arter i de Finska havsområdena, för att främja skyddet av arter och havsområden i Östersjön.
Förra sommaren samlade hon in prover tagna i Skärgårdshavet. Som bäst sitter hon och gör statistiken. En utmanande uppgift enligt henne.
– Kursen i statistik tycker jag personligen varit mest utmanande under utbildningen, men nu inser jag ändå hur viktig den är trots allt.

Isberg, valar och sälar

Det bästa med utbildningen å andra sidan konstaterar hon var utbytesstudierna på Grönland. Där hon hamnade av en ren slump, för egentligen var planen att åka på utbyte till Århus i Danmark.

– Jag råkade bara se i deras kursutbud, att eleverna i Danmark kunde gå en arktisk kurs på Grönland. Det är inte så ofta man får just den möjligheten tänkte jag och kände att det är unik chans som jag måste ta. Så det var på den vägen.

Under den två månader långa kursen på Grönland, med fokus på klimatförändringar i Antarktis, fick Viktoria uppleva saker hon bara drömt om tidigare att få göra.

– Vi åkte bland annat ut med båtar i olika fjordar, tog vattenprover och ställde upp instrument som mäter förändringar i atmosfären, berättar hon och betonar:

– Det var en alldeles underbar miljö. Vi var omringade av isberg och fick se både valar och sälar.

Men också att få möjligheten att lära känna andra utbytesstudenter från olika delar av världen med liknande intressen som henne själv har varit både roligt och givande.

– Jag åkte ju till Grönland helt ensam, men träffade helt underbara människor där som precis som mig, också vill göra skillnad, så det är något fint jag tar med mig.

Fick ni utbytesstudenter några aha-upplevelser under era fältstudier på Grönland?

– Mest var det ett konstaterande att miljöhoten stämmer och att vi måste ta hand om våra hav. Det är ju det som är det lite jobbiga med att studera just miljöfrågor – att fokus blir på negativa nyheter om klimatet, men det är trots allt ändå viktig information.

– Men jag insåg också att det finns otroligt många som är intresserade och jobbar med dessa frågor, så det känns ju hoppfullt.

Och drömjobbet då? För Viktoria skulle det vara att få tillbringa så mycket tid som möjligt ute i naturen och på havet.

– Men ur ett bredare perspektiv, är drömjobbet att få jobba mot en bättre framtid. Det spelar med andra ord inte så stor roll vad jag gör, bara jag gör skillnad.

Text: Rosita Pellas

Foton: Privata 

Artikeln publicerades ursprungligen i KustNytt 2/2022