Cyklingen blev ny hobby för Björköborna

Gunnar Ahlskog är glad över att han för elva år sedan fick för sig att börja cykla, trots alla sina ledsmärtor. Det visade sig nämligen att cyklingen skulle komma att bli räddningen för upprätthållandet av hans rörlighet och kondition.        

– När jag upptäckte den smärtstillande effekten var det svårt att sluta, säger Gunnar och berättar att det funnits tillfällen då ”kroppen sagt nej, men knoppen ja”.

– Efter att jag bytt kläder, plockat fram cykeln och klickat fast skorna i pedalerna så kommer första känslan av välbefinnande, och föresatsen att göra en ”kort runda” ersätts lätt med en tvåtimmarstur.

Ofta tar det inte mer än fem minuter förrän han känner hur smärtan i lederna lindras, och flera andra i Gunnars cykelgäng intygar att endorfinerna kickar igång efter en stund. Marit Holmlund-Sund var en av de första att haka på Gunnars cykelturer, och hon blev genast fast.

– Det var en häftig känsla att märka att ”man kan ju cykla varsomhelst!”.

Cyklisterna väljer själva sin nivå och fart, genom att de samlas i början av cykelturen och pausar på utvalda hållpunkter, men i övrigt håller var och en sin egen takt. Cyklar gör de på en mixad terräng av gamla traktorspår, stigar och skogsbilvägar.

Hur ofta kör ni omkull då?

Jo, det händer, skrattar cyklisterna, men några större skador har de inte dragit på sig. Hjälmen är en självklarhet, och även skyddsglasögon och handskar rekommenderas för kvistar och annat som sticker fram längs kanterna. Cyklarna kräver justeringar ibland, men Gunnar och en annan av cyklisterna, Tommy Petell, är duktiga på den tekniska biten.

– Hade det inte varit för Gunnars och Tommys hjälp med cyklarna hade jag nog inte orkat hålla på i längden, berättar Johan Sten.

Prova på först

Vilken typ av cykel man som nybörjare bör välja beror förstås på hur avancerad man vill vara, men Gunnar tycker att man inte ska förhasta sig och köpa en supercykel i tron på att ”det här blir min grej”.

– Försök att först hitta någon att låna en terrängcykel av innan du skaffar en egen. Blir du efter det lite biten kan du börja med att köpa en enklare modell. Helst inte den allra billigaste, men från 700 € kan du hitta en så kallad instegsmodell. En begagnad kan ge möjligheten att köpa en cykel som är mera än instegsmodell för samma peng. Att lyckas med storleksval och individuella inställningar är viktigt, och det finns skäl att rådgöra med någon som har grundkunskaper i ärendet. 

Flera av cyklisterna har lånat cykel av Gunnar till en början, och uppenbarligen har de blivit ”bitna”, eftersom elva mountainbikes står uppradade i kvällssolen den här septembermåndagen. Några saknas ur skaran, och ibland är de ännu fler om någon har en nyfiken gäst med sig.

– Första gången jag testade var det kanske 40 procent nöje och 60 procent ren skräck, berättar Maj-Helen Nyback, som är nyast i gänget av terrängcyklister.

Hon blev dock inte avskräckt från att fortsätta, och märkte att nöjesbiten snabbt växte sig större än rädslan. Särskilt mäktigt blev mötet under cykeltur nummer två, då hon efter att ha stannat för en sten upptäckte att en älg stod och betraktade henne på nära håll.

– Det är roligt att kunna vara med fast jag är ny och jobbar upp teknik och fart. Det är en sann glädje att få cykla i skogen.

Skogsupplevelserna är förstås en stor del av tjusningen i sporten, liksom utmaningen och den fysiska vinningen.

– Det här är den första motionsformen som jag har trivts med så mycket att jag velat fortsätta. Sedan jag började cykla aktivt har jag gått ner 14 kilo, berättar Tommy.

Utöver de två kvällar i veckan som cyklisterna samlas finns det de som cyklar så gott som varje dag. Gruppens äldsta, men definitivt inte minst aktiva, medlemmar Helena och Göran Sten börjar morgnarna med en 22 kilometer lång rutt längs skogsbilvägarna.

– Det är ju ganska skonsamt för kroppen, speciellt knäna, att cykla, säger Göran.

Väderleken är inte avgörande för skogscyklandet, vilket gör att ”råskväder” sällan ställer in aktiviteten.

– Man har ingen motvind inne i skogen, så vädret spelar inte så stor roll. Möjligen kan det vara lite halt om det regnar, men vi har sällan haft en regnig dag, berättar Marit.

Inte ens på vintern behöver man parkera cykeln i garaget om man inte vill. Den hugade cyklar med sin fatbike på snö i skoterspåren, men på blankis är det dubbdäck som gäller. Tillräckligt med utmaningar verkar det alltså finnas inom denna sport, oavsett om man är den som söker kickar i svår terräng, eller i lugn och ro vill spana efter älgar och samtidigt få sig en pratstund.

– Det är roligt att träffas och få skratta, säger Nina Sten och påminner om den sociala biten, som av givna skäl har varit särskilt viktig för deltagarna under det senaste året.

Text och foto: Pia-Backman-Nord

Artikeln pubilcerades ursprungligen i ByaNytt 8/2021