100 årigt hus fick nytt liv

Elina och Lasse Kortelahti är båda hemma från Tammerforstrakten, och landade efter några år på Åland, i Solf tack vare Lasses jobb på Danfoss. Sökande efter ett eget hus inleddes, med fokus på ett renoveringsobjekt.

– Vi hittade inget hus, och när jag en dag hade åkt förbi här suckade jag och berättade om det åt Lasse. ”Om man ändå hade ett sådant hus”, drömde Elina.

Året var 2004 och inte längt därefter blev just det huset, som då ännu syntes från vägen, till salu. Familjen, som förutom Elina och Lasse också bestod av sönerna Emil, Rudolf och Anton, köpte huset och bestämde sig för att flytta in direkt.

– Huset hade renoverats på 1960-talet och var invändigt klätt i gröna och gula konstmaterial. Men vi vill känna efter hur vi skulle renovera det innan vi började riva – dessutom var vi först tvungna att dika ut tomten och ta hand om en massa skräp som fanns kvar här, förklarar Elina.

Vana att bo trångt

De inledde sedan med att renovera ”lillstugan”, dit familjen efter att par år kunde flytta in på blygsamma 30 m2 med ett litet kök, toalett och två sovrum. Därefter påbörjades renoveringen av själva huset – något som skulle visa sig ta betydligt längre tid än vad de någonsin hade kunnat föreställa sig.

– Med tre små barn, studier och heltidsarbete går det långsamt. Vi hade inte heller någon erfarenhet av att bygga – bara ett stort intresse för byggnadsvård. Periodvis blev vi därför tvungna att ta hjälp av yrkesmän, och vi bodde också i två år i en radhuslägenhet på grund av renoveringen, berättar Elina.

Samtidigt fick familjen nämligen tillökning av adoptivbarnet Milo, som idag är tolv, och senare även av Josia, som nu är sex år. Den yngre syskonskaran ska snart kompletteras med ett tredje adoptivbarn, men exakt när vet man inte.

– Eftersom våra äldre söner nu alla tre flyttat hemifrån och bor i Tammerfors, finns det plats för tre barn igen och det är riktigt härligt att allt blir som förr igen, ler Elina. Vi har också fungerat som stödfamilj och flera barn sedan vi flyttade hit, tillägger hon.

Naturliga material

Man kan inte annat än lyfta på hatten för vad paret uträttat vid sidan om vardagen med flera barn. Nu pågår dessutom bygget av en gårdsbastu, då den ursprungliga som fanns på gården var i så dåligt skick att den i princip ruttnat ner.

– Vi bygger främst av återvunnet material – en gammal, tillvaratagen stenfot och en gammal stockstomme, berättar Elina.

Återbruket och intresset för byggnadsvård har också styrt renoveringen av själva huset, där de gamla plankgolven och innertaken bevarats, liksom fönster och annat som kunnat tillvaratas.

– Vi har bara använt oss av naturliga material och allt är målat med linoljefärg, tillägger Elina.

Den ena halvan av huset är byggd på 1920-talet medan den andra är ditflyttad och troligen härstammar från 1800-talet. Både Elina och Lasse var ense om att bevara känslan av det gamla också i inredningen, och har främst inrett med gamla, loppisfyndade möbler – som de förstås själva renoverat.

– Det svåra har varit att kombinera de nya, nödvändiga moderna lösningarna – såsom tvättmaskin, diskmaskin och dylikt, med det gamla. Inget passar ihop per automatik och alla mått är olika, konstaterar Elina.

Hon erkänner utan omsvep att hon inte skulle vilja börja om från början.

– Nu när bastun är klar borde vi ta tag i uthuset, som också står och förfaller. Men just nu orkar vi inte ens tänka tanken, skrattar hon.

Artikeln publicerades ursprungligen i KustNytt nr 7/2021